Guide

Vad är en avsiktsförklaring (letter of intent)?

En avsiktsförklaring är ett dokument där två parter skriver ned att de har för avsikt att göra en affär, vad de är överens om hittills och hur förhandlingen ska gå vidare. På engelska heter den letter of intent, förkortat LOI.

Senast granskad 28 oktober 2026

Kort svar

  • Avsiktsförklaring, letter of intent och LOI är samma sak.
  • Den skrivs när ni är överens i stort, men innan granskning och slutligt avtal.
  • Själva affären brukar inte vara bindande – men klausuler om till exempel sekretess och exklusivitet kan vara det.
  • Det är innehållet som avgör vad som binder, inte rubriken på dokumentet.

Avsiktsförklaring, letter of intent och LOI – samma sak

Avsiktsförklaring är det svenska ordet, letter of intent det engelska och LOI förkortningen. Dokument med samma funktion kallas ibland också memorandum of understanding (MoU), heads of terms eller term sheet. Namnet spelar ingen roll för hur dokumentet bedöms – det gör innehållet.

När används en avsiktsförklaring?

Oftast vid köp och försäljning av företag, men också inför samarbeten och joint ventures, investeringar, större leveransavtal och fastighets- eller lokalaffärer. Den skrivs när parterna är överens om det viktigaste men innan de lägger tid och pengar på granskning och ett slutligt avtal. Ett vanligt förlopp är förhandling, avsiktsförklaring, granskning av bolaget eller objektet (due diligence), slutligt avtal och tillträde.

Är en avsiktsförklaring bindande?

Det finns ingen särskild lag om avsiktsförklaringar, så den allmänna avtalsrätten gäller. Enligt avtalslagen är ett anbud och svaret på det bindande, om inte annat följer av anbudet eller svaret självt. Det är alltså innehållet som avgör: står det att parterna förbinder sig till något, kan de vara bundna av det även om dokumentet heter letter of intent. Högsta domstolen har uttryckt det så att letters of intent i princip inte betraktas som bindande, men att de kan innehålla klausuler som är avsedda att vara förpliktande för parterna. Skriv därför uttryckligen vilka punkter som binder och vilka som inte gör det.

Det här brukar vara bindande – och det här inte

Bindande brukar reglerna för själva förhandlingen vara: sekretess, exklusivitet, vem som betalar vilka kostnader, hur länge avsiktsförklaringen gäller och var en tvist ska avgöras. Inte bindande brukar själva affären vara: priset, villkoren och skyldigheten att faktiskt skriva under det slutliga avtalet. Den uppdelningen gör att båda parter kan granska och förhandla i trygghet, utan att någon är låst till en affär som kanske inte blir av.

Kan man dra sig ur en avsiktsförklaring?

Ja. Binder avsiktsförklaringen er inte till affären kan båda parter avbryta förhandlingen. Men allt är inte tillåtet. Högsta domstolen har uttalat att när förhandlingarna har kommit långt kan en part få en skyldighet att ta hänsyn till motpartens intressen, och att skadestånd kan komma i fråga om parten uppträder illojalt – till exempel genom att inte berätta om förhållanden som har betydelse för om det blir något avtal. Principen kallas culpa in contrahendo. I just det fallet blev det inget skadestånd, men domen visar var gränsen går. Den som inte längre tänker fullfölja affären bör därför säga det direkt.

Vad ska en avsiktsförklaring innehålla?

Parterna och bakgrunden, vilken typ av affär det gäller, de huvudsakliga villkoren – till exempel ett preliminärt pris och hur det ska betalas – vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda, hur granskningen ska gå till, om någon part är bunden av exklusivitet och till vilket datum, sekretess, tidsplan, vem som står för kostnaderna, vilka punkter som är bindande, hur länge avsiktsförklaringen gäller och vilken lag och domstol som gäller vid en tvist.

Sekretess – mer än lagen om företagshemligheter

Lagen om företagshemligheter skyddar bara information som uppfyller lagens krav, bland annat att innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hålla den hemlig. En sekretessklausul i avsiktsförklaringen gör det tydligt vad som ska hållas hemligt, och den kan också omfatta sådant som inte är en företagshemlighet i lagens mening – till exempel själva uppgiften att ni förhandlar.

Vanliga misstag

Det vanligaste är att det inte framgår vad som binder, så att parterna blir oense om det i efterhand. Andra misstag är en exklusivitet utan slutdatum, en sekretess som inte omfattar att förhandlingarna pågår, och ett vite som är så högt att det kan jämkas som oskäligt enligt avtalslagen. Vid fastighetsaffärer gäller dessutom att ett köp av fast egendom är ogiltigt om det inte görs i en köpehandling som både säljaren och köparen skriver under, med köpeskillingen och säljarens förklaring att fastigheten överlåts. En avsiktsförklaring kan alltså inte ersätta köpekontraktet.

Mall: Avsiktsförklaring (Letter of Intent)

Letter of Intent (LOI) på svenska, med exklusivitet, sekretess och due diligence.

Till mallen

Vanliga frågor

Källor

Guiden är allmän information och ersätter inte juridisk rådgivning. Gäller det stora värden eller en ovanlig situation, låt en jurist granska avtalet.